För en hantverkare är skillnaden mellan kakel, klinker och granitkeramik självklar, men för andra är det lätt att blanda ihop de olika byggmaterialen, eller tro att de är olika begrepp för samma sak. Det är en stor skillnad på de olika materialen, och det är viktigt att man använder rätt typ till rätt ändamål.

Kakel

I regel kan man säga att kakel är de keramikplattor som man använder för att sätta på väggen. Kakel används vanligtvis på väggen både i kök och i badrum. Anledningen till att just kakel är det som används på väggen är för att det är en relativt porös keramikplatta som används, så kallad lergods, vilket är en form av finkeramik. Plattorna är alltid glaserade och bränns i en temperatur om cirka 1000 grader. Eftersom det är en porös keramik så har den också lätt för att absorbera vatten, och ju mer vatten som kan absorberas, desto lägre hållbarhet har den. Kakel är därför inte särskilt slittåligt, vilket gör det lämpligt att användas på väggen, och användningsområdet är enbart inomhus.

Klinker

Klinker, däremot, är en grövre keramik som är gjord av stengods. Denna typ av keramikplatta är mycket tåligare än vad kakel är, och lämpar sig därför att användas på golv, precis som granitkeramik, där slitaget är högre än på vägg. Absorptionen av vatten är dessutom lägre jämfört med lergods, och klinker blir därför mer slitstarkt. Man kan gradera slittåligheten på klinker med hjälp av PEI-värde; ju högre värde, desto slitstarkare klinker. Klinker tål däremot inte frost, och bör därför inte användas utomhus.

Grantikeramik

Grantikeramik har en mycket låg absorptionsnivå, vilket gör att detta är den mest slitstarka keramiken av de här tre. Dess starka hållfasthet gör att grantikeramik även lämpar sig att användas i offentliga miljöer som utsätts för kraftigt slitage. Dessa plattor tål även frost, och det tillsammans med den låga nivån av vattenabsorption gör att granitkeramik även kan användas utomhus.

Kategorier: Okategoriserade

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *